Beröm

Kommer ni ihåg när ni gick i skolan på lågstadiet och mellanstadiet, hur super stolta ni blev när era lärare gav er beröm. Jag kommer ihåg att jag själv liksom lös upp som en sol och växte säkert 10 centimeter när mina lärare berömde mej. Säkert blev jag även stolt över beröm och positiv feedeback jag fick på högstadiet också, men var nog "för tuff" för att visa det. Jag blir forfarnde glad och lite mallig i dagens läge när mina chefer eller medarbetare ger mej positiv feedback.

Man behöver verbal bekräftelse. Så ut med er allihopa och berätta hur bra ni tycker om alla era vänner/kollegor/släktingar/ bekanta!!

Men först! Kan ni roa er med att läsa färdigt min blogg :)

Igår träffade jag henne, min ena mellanstadielärare. Min favorit lärare! Har inte sett henne sen gud vet när, och jag blev faktiskt så glad av att se henne att jag var tvungen att ge henne en kram. Och jag är inte den "kramiga" typen direkt. Ni vet, en del kramar allt och alla de ser, jag kramar mest min iller :) Så där, på parkeringen efter kramen och några utbytta artighetsfraser så börja hon berätta om sina minnen av mej från skoltiden. Efter samtalet kan jag fortfarande konstatera att jag idag, typ 20 år senare, fortfarande blir lika stolt och glad över beröm från min mellanstadielärare.

Nu! spring ut med er allihopa och sprid lite positiv feedback till era medmänniskor. Jag lovar, det kommer göra deras dag så mycke bättre!!!