lördag 28 februari 2009

Småa ord

Det är inte dom långa inläggen rörande positiva saker i bloggar, artiklar eller milslånga sms med ett positivtord som gör den största skillnaden. Ett låångt brev på posten från en god vän gör en inte gladare än ett vykort där det står "tänker på dej". Det är faktiskt dom småa orden i den gråa vardagen som gör en person som gladast!

Så ska ta fasta på denna tanken å skriva ett mini kort inlägg på min blogg.

Vill bara så här allmänt överskådligt tacka er alla som sagt grattis till mej på min namnsdag.
(och Lena vann, för hon var först å gartulera mej)

Tack för att ni tänker på mej när det står Maria i alamanckan och tack för att ni verkligen kom ihåg det.

(själv är jag en värdelös människa och brukar alltid glömma sånt som födelsedagar och framför allt namnsdagar...kanske det är dags för facebook att göre en applikation som påminner en om ens vänners namnsdagar, precis som det finns en applikation som påminner en om ens vänners födelsedagar. Det vore nått som skulle hjälpa mej att komm ihåg att säga grattis till folk på deras namnsdag. Och på detta vis kanske förgylla någons persons dag.)

torsdag 26 februari 2009

Skit Torsdag

Skit måndag, skit Torsdag, det jag kan hoppas på nu är en toppen helg. Annars lär söndagens titel bli skit vecka. Kan inte påstå att något känns speciellt kul just nu. Vill helst av allt bara bli tre år igen och slippa allt som hör till det vuxna livet. Som treåring har man även en oerhört stor rättighet att vara tjurig, det kallas trottsåldern. När man är tre år behöver man även någon som tar hand om en. Och när man tjurar å går omkring och är less så brukar folk dalta med en för att få en på bra humör. Är man tjurig som vuxen så håller sej folk bara så lång ifrån en dom kan, för vem vill umgås med en butterbulla?!?!



Så här otrevlig var iallafall min dag...

Vaknade 06.20 av att min underbara skrutt iller hoppade på mej i sängen. Tur var det, för jag kliver normalt upp 05.20 när jag börjar jobba. Så slängde mej på luren till jobbet och sa:- jag kommer om ni undrar vart jag är. Eftersom att jag är en människa som aldrig försover mej så trodde de självklart att jag var ledig och att min kollega, som kommer 15-20 över pga busstider, skulle jobba. Alla människor vet juh att dagar då man försover sej får en skit början, man hinner liksom inte vakna till liv innan man vart på jobbet en kvart, tjugo minuter. Man får en extremt stressig start på morgonen, som inte kan göra någon människa mer lycklig.

Ungefär klockan 07.40 springer jag in i ett j**vla plåtskåp. Ont som SATAN gjorde det så kände lite försiktigt där det gjorde som ondast - det resulterade i blod på fingrarna. Fick uppsöka min icke blodrädda kollega som fick leta rätt på jacket i hårbotten för å se hur illa det såg ut. Vid den tidpunkten ville jag verkligen bara hem, och skita i hela denna dag. Men det såg inte alls så farligt ut, men inte tusan gjorde det mindre ont för det. Om man säger som så, jag kan forfarande säga att det känns juh vad jag haft för mej imorse.



Vid lunch tid kände jag mej lite muntrare...då jag gick in i köket och förklarade:- Jag är bara ett barn, får jag äta bara pannkakor till lunch. Eftersom att jag vid denna tidpunkt vunnit några själars emapti fick jag lasta en tallrik full med barnmat å massa sylt å grädde. Tack till er! och ursäkta alla lunchgäster som eventuellt inte fick några pannkakor till sin ärtsoppa.

tisdag 24 februari 2009

Sightseeing i Kalix

Då har man tillbringat några timmar med sightseeing i Kalix. Åkt runt och sökt en massa olika gator för att se hur husen ser ut där min fastighetsägare lämnat dåliga förslag på att jag kan förvara mitt liv. Allt känns som betong ghetton, känns inte det minsta lockande att flytta in i fula bruna tegelhus.

Så sightseeing fortsatte mot vägar där det finns lite finare hus. Vanliga hus. Inga betong klumpar. Så efter att ha åkt runt några hus i en tre fyra varv kände både jag och min privatchafför att det här är pinsamt nu, måste nog ringa och boka lite tider för att få titta närmare utan att smyga runt i bilen utanför. Det hela slutade med att jag imorgon ska på husvisning på två ställen. Ska bli spännande att se husen på närmare håll både invändigt och utvändigt.

Så får man väl se hur de känns å tänka lite osv....lämna nått skambud och samtidigt hoppas på storvinst på trisslott. Så kankse man blir husägare och problemet med min utkastning är löst!!

måndag 23 februari 2009

Värsta Måndagen

Jag brukar ej vara den typen av person som klagar på måndagar. Men idag har det verkligen varit VÄRSTA måndagen. Det rör sej inte om att jag var tvungen att stiga upp innan tuppen för att åka till jobbet, inte heller handlar det om att det alltid känns lite extra tungt på jobbet första dagen efter helgen. Jag är normalt en person som ser måndagar som något positivt. Ny vecka, ny start, ny chanser, nya utmaningar...

DET HÄR ÄR EN SKIT MÅNDAG!!!

Strax efter klockan ett då allt kändes som frid å fröj och skönt med att ha kommit igång med nya veckan. Mentala planer om att åka å träna och fixa å trixa senare i hemmet. Då sker följande:

1. Telefonen ringer (inget ovanligt med det i och för sej)
2. Det är min fastighetersägare (rätt förvånande, vad tusan vill de mej?!)
3. De levererar följande meddelande och följd fråga..."Ditt hus ska rivas, vill du komma å titta på vad vi kan erbjuda dej för en ny lägenhet idag?!"

Min reaktion: CHOCK
Mitt svar: Ja...jag måste juh ha någonstans att bo!

Så när jag chockerat fått ur mej orden till någon annan och börjar fatta läget ringer jag den person som alltid får ta emot de lustiga/olustiga samtalen från mej : Mamma!

" Jag måste flytta, å jag vet inte vart, och inte när och jag vill inte!!" Ungefär så sammanhängande och informationsgivande var nog ungefär de jag sa.

Så inte blev de någon träning efter jobbet. Utan har tagit emot en massa dåliga förslag på fula eller för dyra lägenheter som de kan erbjuda mej. Har talat med högsta hönset på fastighetsbyrån och fått ännu mer korkade förslag om vart de vill förvara mitt liv...För de fattade nog att jag inte ville bo i de fula tegelhuset de erbjöd mej först. Ett av förslagen var följande: "Men jag har en skit fin lägenhet, en trea, som kostar nästan samma, men den är inte ledig än..men då kan du flytta in på xxgatan i en tvåa först, du får hyra den till samma pris och sen kan du flytta till trean."
Mitt svar:- Va fan ska jag flytta 100 ggr eller?! Jag vill juh inte flytta en gång ens.
" Men det är inga problem vi står för alla flytt kostnader"
Mitt svar:- Men det är juh inte bara det de handlar om, tar en jävla massa energi å flytta, sen ska telefon, bredband, boxer å hela det kittet sägas upp å flyttas runt osv.
"Men vi får titta på det här, jag skickar över planritningar osv. Så får vi hålla kontakten och hitta en lösning där båda parter är nöjda"
Mitt svar: Ja, det hoppas jag verkligen (mitt mentala svar: tror jag knappast vi gör, men någonstans måste jag juh ta vägen jävla idiot)...
Idioten upplyste mej även om att jag kan juh sen flytta in i det nya fina huset. Men det är inte så att jag absolut vill bo på den här adressen. Utan det handlar mer om den här lägenheten med mysiga snetak och små klädkammare, till och med draget från de otätade fönstrena är mysiga idag. Idioten kom även med ett värdelöst skämt "Men du behöver ju inte flytta innan helgen i allafall" Mitt svar:- Nää, det hoppas jag verkligen inte. Idioten "Det var ett skämt"
Jag förstod det, men det var inte speciellt roooliiigt om man säger som så.

Så min dag har bestått av ledsamhet, lägenhetssökningar, hussökningar och en allmänt förvirrad grötig massa i huvudet.
Så mina vänner..Jag ska flytta! Ofrivilligt! Jag vet inte vart och inte när. Vet bara att jag är jävligt ledsen och inte det minsta sugen på att packa flyttkartonger.

Imorgon kommer min dag se ut här: Jobba, ringa hyresgästföreningen, säker få något värdelöst samtal från min fastighetsägare, ringa mäklare om tid för husvisningar. Suck, det var inte så här min vecka skulle bli!! DET HÄR KOMMER KÄNNAS SOM EN SKIT VECKA!!

Tackar till sist för all omtänke jag fått av mina nära och kära som bryr sej om mig och min ovalda livssituation. Speciellt mina kära syskonbarn som erbjudit mej att bo hos dem (barn kan vara alldeles för söta ibland).

söndag 22 februari 2009

Helgens sista timmar

Åter en vecka har gått, snart även inklusive helgen. Och hur mycket spännande har hänt i mitt liv sen dess. Inte så värst mycke kan jag ju medge....hade inte ens en endaste liten plan inför helgen så jag var tvungen att ta tag i saken på fredag efter lunch tid. Fix och trix, så var helgplaner skapade. Så fick efter jobbet swischa hem å packa överlevnads ting för både mej och för min iller. En väska, en bur, en påse med öl + en kattlåda senare åkte jag över till grannkommunen för att vidga mina vyer.

Avnjöt god mat och sällskapsspel i trevligt sällskap med öl som tillbehör såklart. Sen var vi juh tvungen att ge oss ut på byn till ett annat hus för där fanns det tydligen goda drinkar och älghjärta + 1/10 av Råneås befolkning. Många öl gör att allt blir trevligt så det var en skojjsig kväll med nya människor. En av mina kära vänner har upplyst för mej att en av de nya bekantsakper som var där, nu måste vara en av mina närmaste vänner då jag fått reda på detaljerad information om könssjukdomar som hans (ursäkta) störda ex har/haft. Har självklart även blivit bästa polare med grosshandlaren från konsum då jag kanske ska på en fjällresa i bland annat hans sällskap. Sammanfattningsvis av all denna information kan man helt enkelt säga att jag nu sitter och överdriver allt en smula, för att det hela ska låta så norrlandstokigt som möjligt...

Vad som mer hänt under helgen och som inte är överdrift är att min mus har gjort bus i någon annans hus. Hon har rivit ner en blomkruka så att halva köksgolvet fick sej en rejäl dammsugning - vilket var välbehövligt,så det var egentligen duktigt gjort av henne. Hon har pillat bort en bit tapet..kanske 5x 10 cm....men det var bara för att hon tycker att sovrummet bordet ha en anna färg än blått på tapeten, så duktigt av henne att skynda på nedrivningsprocessen. Hon hittade ett hål i soffan där hon gillade att sova. Så hon fyllde upp "rummet" som bara bestod av spånskivor med lite sockar som ägaren till huset fått leta reda på under dagen - tur hon hittar på sysselsättning åt folk, så att det iallafall har något vettigt att göra.

Som ni ser har hon varit väldigt aktiv hela helgen, min lilla pälsboll. Själv så har jag avverkat hälften så många filmer som öl. Och den som är för söndagstrött för att dra en slusats av detta kan jag berätta att jag har haft roligt, blivit väl kulturerad samt extremt utvilad under helgen som vart. Nytto sysselsättningarna får jag ta tag i på måndag !! :)

torsdag 19 februari 2009

Rökning Dödar

"Rökning Dödar" är en av de hemska sakerna som hälsovårdsinspektionen kommit på att man ska märka ciggarettpaketen med. Just nu röker jag ett Dominikansk cigarett märke så slipper bli påmind av svenska ord som skriker åt mej var dag hur mycket jag skadar mej. Just nu står det enbart "Fumar es perjudicial para la salud". Verkar mycket mindre farligt, men alla som har läst mer än ett språk kan nog med lillfingret räkna ut att "fumar" står för rökning...den hemska fortsättningen på meningen har jag ingen som helst lust att ta reda på vad den betyder.




För var människa som jag känner som slutar upp med detta vedervärdiga beteende känner jag mig faktiskt sämre. Men inte får det mej att sluta iallafall. Jag brukar uppleva en hemsk arom när jag kommer hem till min lägenhet, men inte får dej mej heller att sluta. Det kostar sjukt mycket pengar att röka - det är pengar som man helt enkelt bränner upp - ORDAGRANT. Och jag som annars är en ekonomisk person borde verkligen ta fasta på mitt slöseri med pengar. Sen alla dessa hälso aspekter, sämre tandkött, sämre kondition, cancerframkallande..osv.




Jaha, om jag då tycker det är så hemskt, varför röker jag då?! Nummer ett, det kallas beroende. Nummer två, alla missbrukare är sjukligt bra på att bortförklara meningen med att sluta upp med det. En missbrukare kan peka på alla de positiva saker som finns (vilket i ett "nyktert" tillstånd är noll...det finns inget som helst positivt som man inte kan ersätta med något nyttigare beteende). Nummer tre, så tror jag inte det är någon ide att halvt som halvt försöka sluta innan man på riktigt bestämt sej för att ge fan i ciggen.




Nåå..återigen har en av mina vänner väckt tanken -"Kanske jag ta jävulen i hornen och lägga av nu". Och jag är så naiv att jag tror att när jag tänkt tanken tillräckligt många gånger så kommer jag lägga undan stinkpinnarna och ge det där med att sluta röka ett försök....




Men nog är det rätt svårt när ens arbetsplats "rökrum" ser ut på följande vis (åter en dum bortfarklaring av en nikotin missbrukare).


onsdag 18 februari 2009

Utmaning!

Läste följande utmaning på min kusin vitamins blogg
- Gå in i mappen "Mina bilder" (eller var du förvarar dina bilder)
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
Min sjätte bild i sjätte mappen var denna, så här kommer den:

Det är en viss Anton ni ser på bilden. Hans snygg klädsel beror på festens tema. Var för ca 2 års revy gängets N3:s årliga fest med temat 1950-tal. Vi höll till i överkalix på vännäsgården. Jag var bordsdam till "masse" då hans fru inte kunde komma. (slapp han säga fel namn oxå då han vart på fyllan, vi heter båda Maria, så väldigt passande). Var en väldigt trevlig fest med ett glatt gäng med busiga lekar och liknande. Jag blev även tillförfrågad att börja var med revy gänget till näst kommande år - vilket måste betyda att jag inte heller kan ha varit så tråkig...haha...(vilket är en lite kul plojgrej så där i förbi farten)

Jag avslutar här med dagens enkla blogg inlägg med samma ord som min kusins :

- "Denna utmaning skickar jag vidare till alla som läser min blogg och känner sig manade".

tisdag 17 februari 2009

Bus i mitt Hus

Jag har en liten Mus (obs! enbart jag får kalla henne mus eller råtta, för er övriga gäller ordet Iller eller hennes namn Bus) Som igår levde Bus i mitt lilla Hus...



Hon gör verkligen skäl för namnet (åter igen).

Igår kväll när jag skulle gå och lägga mej, letade jag reda på min lilla råtta i vanlig ordning.

Hon låg inte i sin huvtröja i sängen, kollade garderoben - inte heller fann jag henne där bland alla min städtrasor. Kollade hängmattan - resultat TOM. Kolla hennes lilla korg, även tomt där. Buren var oxå tom på pälsbollen. Började riva runt bland alla kläder som låg lite här och där utspridda i min lägenhet. Inte heller fanns det något pälsbeklätt djur i dessa. Kikade in under sängen, kanske hon hade rullat ihop sej där på golvet fast det var iskallt.



Och vad fann jag?! En halvfull byrålåda av kläder! Visst var det mina kläder - men INTE tusan hade jag lagt dem där. Bikinisar, träningsbyxor + tröjor, BH:ar...jaa...som sagt en halv byrålåda med kläder. Det lilla livet hade Tjuva så det stod härliga tider till. När hon har hunnit med detta utan att jag märkt något har jag ingen aning om, (för det var ej under den tiden jag var på jobbet). Men lyckligtvis fann jag bland dessa massor av kläder en uttrött Bus som somnat, inknosad, i ett par tighta träningsbyxor. Vad kan man säga?! Det tar på krafter att sno :)

måndag 16 februari 2009

Återaklimatiseringsprocessen

Återaklimatiseringsprocessen tar längre tid än beräknat för mej. Jag är inte Jetlaggad, kan ha varit det föraa veckan eller så var det bara fullmånen som spökade...

Men jag har ej vant mej vid kylan! Idag när jag gick till tandläkaren efter jobbet (gratulera mej, noll hål trotts att jag slarvar med tandborstningen de kvällar jag är för trött) så fick jag - det är inget skämt - ont i huvudet för att det var så isande kallt.

Huden har börjat flagna, fast jag försöker att smörja och smörja och smörja...så snart är jag vit och blek igen.

Den Dominikanska bakterifloran spökar fortfarande runt i min mage....Men jag inbillar mej att det har blivit betydligt bättre idag. För jag har ingen större lust att lämna ett avföringsprov som min kära mor tyckte, eftersom hon tror att man alltid drabbas av det värsta så var hon vänlig nog att skrämma upp mej om att det kan vara salmonella (vilket det naturligtvis INTE är) Men vad det än är så tar det en jädrans massa onödig energi att gå runt å ha ont i magen. Så imorgon ska denna bit av återaklimatiseringen övergått till mitt normala läge - för det har JAG bestämt.

lördag 14 februari 2009

Dominikanska Republiken

Så har man nästan hunnit återaklimatisera sej till svensk vintren från dominikansk värme....

14 dagars semester är slut och jobbet samt vardagen tillb

Och visst är borta underbart men hemma är ändå liksom bäst, tycker man när man väl kommit hem. Man har saknat sina mjuka fluffiga kuddar, magen har liksom krånglat lite de senaste dagarna på semestern, duschen har dåligt rinnande vatten så proceduren med att tvätt håret tog minst 20 minuter, eftersom att vattnet tog slut emellanåt och man var tvungen att vänta någon minut innan det började rinna igen. Regn de sista 4 dagarna (vi hade missat informationen om att det var regnperiod där, så vi ska nog vara väldigt glada över att det bara blev 4 dagars regn) gör att det liksom känns att man lika gärna kan åka hem. Och visst är det tur att sådana saker finns och sker..annars hade jag aldrig viljat lämna det karibiska paradiset!!
Så vad har jag roat mej med på min semester?!?! Bott på ett hotell vid namn Tropical Casa Laguna i samhället Cabarete, på ön Hispaniola i landet Dominikanska Republiken. Ön består av 85% berg och många fina underbara stränder som gärna surfare besöker då vågorna är fina.



Solat och badat såklart! Druckit god inhemsk öl vid namnet presidente. Shottat en och annan Mama Juana - som är en medicinsk dryck bestående av lustiga barkbitar, örter, 25% honung, 25% rödvin samt 50% mörk rom( och då helst Brugal, som tillverkas i landet och är världens tredje största rommärke). Har gått åt några böcker på stranden och blivit en hel del kortspel med ens resesällskap på balkongen om kvällarna. Ätit underbart god mat, mycke räkor och hummer samt en och annan bläckfisk. Träffat nya roliga människor och fått delat historier ur deras liv.








Självklart var vi tvunga att åka till det andra landet på ön, Haiti. Haiti har en gång i tiden, inte allt för många år sedan varit en av karibiens rikaste land. Men pga av en viss ledare i landet som överförde en massa pengar till ett bankkonto utomlands samtidigt som de byggde en massa trähus av landets alla träd har det blvit ett land med stor fattigdom. Landet har även stora problem med regnet, då vattenmängden som faller från skyarna ej tas upp av nästan några träd växter. Vi besökte en liten by, och när vi steg av bussen kändes det som ett besök i en reklamfilm för rädda barnen. Ont i hjärtat fick man då ett tiotal barn omringade en och försökte hålla en i handen. Mitt hjärta höll ej hela vägen så det slutade med att jag hade en 3-4 årig flicka som kramaktigt höll mej i handen. Självklart var vi tvugna att bidra med lite ekonomisk stöd så vi köpte skolgång till ett barn. Utbildning är enda vägen ut för dem från fattigdomen.
Resan till Haiti bjöd även på en voodoo show, då detta fortfarande utövas i landet.


En dag roade vi oss med att åka till Paradis Ön, som den kallas. En liten Ö med enbart Vit sand + några hyddor som de byggt upp för att få skugga för barer. Där snorklade vi, solade och badade. Vi fick även ta en tur runt med motorbåtarna för att se öns största Mangroveträsk. Väldigt vackert och kul att snorkla (det var första gången för mej - det är en helt annan värld där nere under vattnet).
Vi var även till Samana halvön, även kallat för Bacardi halvön - då reklamfilmer för Bacardi spelat in där. Väldigt vacker ö det också. Men största anledning för att vi valde att åka på en tur dit var för att knölvalarna kommer in där under perioden Jan-Mars för att para sej. Vilka enorma djur, de är verkligen stora när de livslevnde befinner sej tio meter från båten.

Vi åkte ut på ett vattenfalls äventyr...åkte upp å ner bland berg, stannade och fick kolla in en skola, lite kaffe och chokladtillverkning. Å vilken god Choklad sen! De hade kanel i och den smakade ljuvligt. Fick hålla i en ful orm. Och som på alla andra utflykter shotta lite Mama Juana. Sen kom vi till vattenfallen, som både jag och min vän Niklas trodde skulle va så här typ: "ett stort vattenfall + lite bad brevid det". Men vi fick bli glatt överraskade...För vi fick klättra på berg, simma i hårda strömmar, upp för 7 st mindre vattenfall. Man var helt slut när man var uppe! Sen fick vi åka vattenruschkana ned för dessa vattenfall samt hoppa från höga klippor. Det var asskoj!


Sen har vi även undersökt de närmare omgivningarna...Stadsbesök i staden Puerto Plata med en trevlig familj från Gävle. Där roade vi oss med att se Romfabriken Brugal, lite tobakstillverking, åkte linbana upp till ett berg, sett en gammal borg och kikat på hamnen samt strosat runt i ett antal olika butiker.













torsdag 12 februari 2009

Jag ska....

Jag vet jag är en värdelös bloggare...
Är nu 4 dagar sen jag kommit hem från min semester och jag lovar att jag ska skriva några rader om den. Men just nu är jag antingen Jetlaggad eller påvekad av fullmånen(vissa människor sover sämre då om ni ej visste det - jag är en av dem) för jag är trött, tröttare och tröttast...allt på samma gång och då är man riiiktigt trött...

Så ni trogna blogg läsare för allt vänta en stund innan rader om min semester dyker upp.....