Höst och Helg

Jag börjar bli tjatig nu!
Men om ni inte redan upptäckt detta så är jag för tillfället värdelös på att skriva endaste lilla raden här på min blogg.
Men sånt är livet, ibland har man faktiskt inte tid. Och ibland väljer man att göra annat på sin tid. Och som den tvilling jag är så byter jag ju hobby och intressen som andra byter underkläder. Men nu kände jag att det var dags för att skriva lite här på min blogg...

Jag kan lugnt konstarera att hösten har ankommit på riktigt. Självklart hade jag gärna sett att sommaren var längre samtidigt som jag älskar hösten. Frisk och klar luft. Du får lite tjuvnyp på morgonen av herr vinter som gärna kommer tidigare än beräknat. Eller vill han bara visa på att han finns runt hörnet?

Så vad har hänt sen sist jag skrev här?! Mycket, men det ska jag inte orda om. Jag ordar lite om Helgen istället och den tänkta framtiden.

Som människa gör man upp planer för sitt liv och sina dagar och ibland så går dom inte ihop. Skulle i helgen ta upp potatis hemma hos min mor o far, sen åka till min kära handyman då jag inte haft tid att besöka han på ett tag p.g.a byggnationer och annat på min lediga tid. Det är mycke som ska hinnas med nu innan Herr Vinter och Herr Frost kommer hit för en längre tid. Men hur blev det?! Potatisen kom upp=bra. Jag backade in i min fars bil med min bil = mindre bra. Min rörmokare meddelade att han skulle komma med pumpen och påbörja installationen på tisdag = bra. Summan...Alla som har läst matte ser att det här finns 2 plus och ett minus så summan borde bli +. Men livet är inte matematik som kan räknas ut av enkla formler. Summan i mitt liv kändes kaos. Hypotesen om att besöka herr Handyman raderades. Hypotesen om att det skulle spikas takstolar till förråd/vedboda/carport hela dagen förminskades. Min mentalitet belastades med ett skuldkonto som jag inte ville ha. Här sabbar jag bilar, förstör folks planer och kan helt plötsligt inte hälsa på älskade personer. Jag belastar folk med arbete dom ej räknat med, och som jag inte vill vara skyldig.

Men! Livet är inte slut än. Man vet aldrig vad som händer, och en dag hoppas jag kunna betala tillbaka all den tid, energi och hjälp folk ger mej.
Tack för att ni existerar!