Letandet fortsätter

Var igår och såg på ett nytt hus och en insatslägenhet. Två väldigt olika objekt, tyckte mäklaren. Ja, vad ska man säga...Blir man utkastad måste man söka efter allt som kan vara av intresse. Huset var en ren besvikelse, lägenheten var toppen fin. Huset hade kanon tomt enligt mitt tycke, Lägenheten låg på helt fel ställe. Vem vill skåda sitt jobb hela tiden?! Tänk om man hade kunnat flytta lägenheten till hustomten?! Letande efter en godtagbar boning fortsätter alltså...

Nästa objekt jag bokat visning på kräver en del jobb, men tusan så charmigt hus och en stor tomt där jag kan ha grillparty på sommaren. Om jag befinner mej hemma då vill säga och inte i min blivande sommarstuga, eller på min hittills bästa egendom bastuflotten.

När jag sitter här på morgonkvisten och njuter av kaffe i mängder slår det mej en hel del tankar kring mina eventuella framtida investeringar. Hur klok är det egentligen att bygga en sommarstuga och köpa ett hus på en gång när man är ensamstående, lågkonjukturen knackar på dörren och min händiga far är uppbokad på tusen andra byggprojekt. Kommentarer från vänner, både positiva och negativa poppar upp i mitt huvud "bra läge för husköp" "nog skaffar du dej sysselsättning alltid" "hus är väl nått de flesta köper när de är mer än en"

Den enda klarheten jag kommer fram till är iallafall att någonstans måste jag bo, och jag tror tiden för mitt sökande minskar var dag. NSD har en artikel om mitt nuvarnde hus i tidningen idag "nytt hyreshus på Backgatan i Kalix". Artikeln förtäljer att inflyttning till de nya lägenheter kan komma att ske redan till hösten. Jag undrar fortfarande när de ska meddela mej om datum när jag måste ut härifrån. Tror jag ställde frågan minst 10 gånger men fick inget vettigt svar utan bara ett uruselt skämt som kommentar på min fråga. När NSD var här igår och smög omkring med sin bil och fotograferade huset slog det mej en liten djävulsk tanke om att jag skulle gå ut och gråtandes berätta om min missär. Chocken om besked, min ovalda livssituation, deras behandling där det fortfarande ej inkommit med svar på simpla frågor jag ställt om bland annat tillgång till parkeringsplats bland de lägenheter de nämnt att jag kan flytta in i.(Jag vet att jag överdriver nu, jag är inte döende). Men jag övertalar mej själv att försöka se det här ur den mest positiva vinkeln som finns; det finns inte något ont som inte har något gott med dej. Jag tror alla förändringar sker av en anledning.