Vi hade en vinter som kändes oändlig och lång. Nu är det vår, sommaren kommer fram och småretas med sin värme runt knuten var och varannan dag. Den hårda isen är smält och förtvinad, borta. Högvattnet sprider kyla runt älvkanten.
En vecka sen mitt senaste blogg inlägg. Jag vet inte vad jag gjort, men tiden tog slut någonstans på vägen. Ny måndag, ny vecka, nya uppdrag, nya planer förhoppningsvis fina mål.
Har inget vettigt att säga, bara en stor fråga att ställa. Vart tar tiden vägen?! Helgen känns ibland som en evighet bort medans barndomen var som igår. Och det blir värre med åren, hur kommer det vara den dagen jag närmar mej sextio?!
Mina kloka ord på vägen:
Ta vara på tiden och lev i nuet.
Bär på dina minnen men tänk på morgondagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kloka ord! Jag tror att det finns ett tidsmonster som äter upp all min tid, och den bor hemma i min garderob.
SvaraRadera